De försvunna samiska kulturarven

Stora delar av den samiska kulturen marginaliserats så till den grad att de flesta samer och forskare tror att samerna är en kultur helt utan dans-, sång- och musiktradition. I den här boken visar Ola Stinnerbom att den samiska historien innehåller både faktafel och feltolkningar där förtryck och självförtryck bromsar upp förståelsen för kulturen.
Det är också ett försök att sluta cirkeln kring myten om de försvunna samiska kulturarven, dansen, jojken, trumman, nåjdbältet, nåjdslöjden och andra delar av den äldre svarta magin. I mer än 30 års tid har författaren sökt efter förståelsen för hur stora delar av kulturarvet utplånats av staten och kyrkan.
Hur förhåller man sig till källor som skrivits av lappologer och rasbiologer med värderingar som vi idag tar avstånd från? Det finns en stor kunskapslucka om hur kulturen egentligen såg ut före storsamhället och kyrkans intågande i Sapmi. I den här boken ger Ola Stinnerbom sin syn på den samiska historien och kastar ljus på delar av kulturen som de flesta aldrig hört talas om.
Ola Stinnerbom är sydsamisk jojkartist, dansare, koreograf, sameslöjdare, forskare, musiker traditionsbärare och förnyare, en allkonstnär från Vilhelmina norra sameby. Medlem i KRO/KIF och styremedlem i Juoigiid Searvvi i Norge.
Han har arbetat med samisk scenkonst i över 30 år. Har idag ett samarbete med med Nasjonalt senter for kunst og kultur i opplæringen, Bodø universitet. Norge har skrivit in i skollagen att samisk kultur ska finnas i alla norska skolor och arbetar nu med att ta fram undervisningsmaterial. Ola är en av få samiska nyskapande trummakare som tar den ursprungliga spåtrumman ett steg vidare som musikinstrument. Han arbetar med sameslöjd och konsthantverk i förnyelse med ett ben i dåtiden slöjdar i nutiden med fokus på framtiden.